Back to Orlando..

På fredag är det dags att åka tillbaka till Orlando igen! Kommer bo på samma ställe igen, vilket jag inte alls klagar på! Denna gång blir vi nio pers som åker, så blir nog fullt upp!
Men verkar som om jag kan få smita iväg en sväng och träffa Anna som nyss flyttat till Orlando! Ska bli jättekul att få träffa henne, och bara att få prata lite svenska får mig att vilja åka dit nuu.

Var nu i helgen jag och Val egentligen skulle tillbaka till Tampa Bay och St.P, men hoppas vi kan ta det nästa helg istället! Ska bara komma på något vis att ta oss dit. Vet inte ifall jag vill ta på mig att köra dit..eftersom jag knappt hittar ut till bilen härifrån. De som känner mig vet att mitt lokalsinne kanske inte är min bästa egenskap! (Första gången jag faktiskt erkände det! Mognadspoäng.) Men det löser sig nog på nåt vis. Jag ligger redan på minuspoäng hos de i Tampa eftersom jag lovat de två senaste helgerna att komma ner. Dags att göra ngt åt det!

På eftermiddagen var jag helt själv, vilket var underbart fantastiskt skönt! Anledningen till det är att Mike troligtvis har brutit armen efter det att han nästan blev påkörd med cykeln idag, han cyklade eftersom jag har bilen, så därför är han då på sjukhus nu. Och med risk att låta en smula självisk, så tycker jag faktiskt det var skönt. Sorry, men sant. (Då menar jag alltså att jag inte tycker det var skönt att han bröt armen, utan att få vara själv en stund..)

Iallafall så hoppade jag över gymmet, åkte iväg och köpte lite saker att läsa, åkte ner till Oaks Mall, köpte någon kina-teriakey-kyckling-ris-vårrållar-mat, och satt och bara kikade på folk (vilket jag tydligen aldrig tröttnar på) och bara satt och läste och åt god mat.
Efter det kröp jag bara ner bland kuddarna i sängen, med min burk med glass, och två stora hundar. Men mysigt var det. Iallafall så är det ju bara på film man kan sitta och trycka i sig en hel burk med glass, hur ledsen eller nere man än är. Jag äter en femtedel i taget, och mår lika illa efter varje gång. Då är min burk size small!

En positiv sak är att jag inte längre darrar som ett litet asplöv när jag är ute och kör bland alla idioter här. Visst, skulle säkert bli jätteförbannad om ngn körde som mig ibland, men då får dom bli det...kommer aldrig träffa dom igen, så...so what? Har insett att även om man kör fel 28 gånger på 3 kilometer, så finns det alltid massor av ställen att vända på. En av anledningarna till att jag alltid kör fel är att allt räknas i miles, och har ingen aning om hur långt en mile är. Kanske dags att ta reda på det.
Det får bli morgondagens mission!

Med tanke på hur fruktansvärt dåligt jag sovit hela veckan, bör jag sova som en liten prinsessa inatt. Skulle kylskåpet vara tillräckligt stort skulle jag krypa in där och sova eftersom jag håller på och få något fel av värmen på nätterna. Men vägrar, väägrar slå på ACn, eftersom jag vet att jag är sjuk imorgon vid lunch då.

GoodNight.